Bara kände att jag var tvungen att ventilera och tänkte att blogga skulle kunna vara något för mig kanske. Mitt första inlägg blir inget stort men behövligt för mig. Att bara våga skriva här är något bra för mig och bra saker är jag behov av. Just nu jobbar jag men jag vet inte om jag kommer fortsätta då vi får se om kraften kommer att finnas där varje dag, jag bestämer mig då jag kliver in i bilen till jobbet om jag orkar vrida om nycklen eller om jag går in i gen i huset och kryper ner i min säng och sover bort dagen.... så va det aldrig förr, jag har alltid älskat att jobba. Jobbat i ca 15 år men e hyfssat ny på dena arbetsplatsen, bara varit där drygt 2 år. Jag söker nya jobb men tyvärr är det inte lätt hur bra utbildningen eller erfarenhet man har när det knappt finns några jobb att söka. Men jag kämpar på för bort måste jag, det steget har jag tagit, våga se att det finns andra möjligeter som vill ha mig! Ha mig precis som jag är, som uppskattar mig som förr.

Höres snart igen, kommer in och kräker av mig lite och ventilerar sorgen och förhoppningsvis ilskan då den e starkare en sorgen för att orka.

Finns det fler en mig? eller rättar sagt vart är ni ....

Natti