Mitt hem har alltid varit min borg, en plats att längtar efter en plats  som är skyddad från jobbets tankar, en plats att koppla av. Men 2 gånger nu har jag kommit hem och känt en rastlöshet, ångest, förvirring. Känslorna eskalerar och hållit i sig länge, båda gångerna har jag varit tvungen att gå och sova en timme för att slippa dom. Tror det beror på att det har varit "lugnt" på arbetsplasten några dagar och jag har fått komplimanger från olika håll , rädd för att låta som en sur BIT*H men jag vet att snart kommer nästa smocka .... just nu e det för bra för att vara sant. 

Jobbet hade julbord förra veckan men jag gick inte, jag orkar inte le. Tycker det räcker med  dom timmarna jag är på arbetet. Det e ju sjukt trist att vara den som aldrig är med när man alltid annars alltid varit den som dragit i alla roligheter eller varit den som först anmält sig....nya tider nya roller,annat jag.

Jag hoppas snart jag kan få ett annat jobb så jag sliper monstret i magen som är på väg upp i både hjärtat och hjärnan.... det svider hårt att inte trivas med sin tillvaro 8-12 timmar per dygn.

Just i skrivande stund vet jag att jag förtjänar ett nytt jobb och att jag är bra på vad jag gör! Just i dag är jag stark   .

kramar